Baksidan med att ha djur

När vi flyttade upp till Norrland och min barndomsby för ett år sedan så kändes det som att våran gammkatt, Troll 14 år, "kom hem". Vi bodde ute på landet när vi köpte honom på hösten 2008, han höll sig i närheten av huset och när vi gick promenader rund byn så skrek han efter oss men vågade inte följa med. Våren 2011 flyttade vi till lägenhet och bodde där i 1,5 år med katterna som innekatter, på den tiden hade vi 4 katter men ena kissen fick cancer i ett framben så när vi flyttade till hus (järnvägsstationen) flyttade vi med 3 katter. Vi hägnade in gården, en ganska stor gård, hade kattlucka så dom fick välja själva om dom ville vara inne eller ute. Troll var inte ute sådär jättemycket men när vi flyttade hit upp… oj vad han älskade att promenera runt här. Han fick bättre aptit men så nu under vårvintern så började han att bli smalare så vi köpte en annan Mush, en med lite högre fetthalt men den tyckte han inte om och då var det som att han inte ville ha sin vanliga Mush heller. Sista dagarna såg vi honom knappt äta, han slickade lite på maten men inget mer och en tunn katt som inte äter tappar otroligt snabbt i vikt så igår kände vi att det kommer inte att vända trots att han kändes pigg, promenerade runt och var som vanligt så tog vi beslutet att han skulle få somna in. Vi tror han hade svultit ihjäl annars.

Troll, den snällaste katt jag någonsin träffat. Absolut inte social på det sättet att han brukade komma och lägga sig i knäet och så. Ville han bli klappad så viftade han med tassen. Han ville inte bli buren men han spretade bara med benen, aldrig att han morrade, bet eller bråkade. 

(null)
Sista bilden på honom, jag tog den 7/4 bara för att man skulle se hur stor Ice (till vänster) är i jämförelse mot en "vanlig" katt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0